Teknisk fysik, 你们好！
这是莫桑！现在我在中国，重庆。在重庆我学习中… Aah, just det. Ni kanske inte kan Kinesiska?
Nä, men skämt åsido; Kinesiska är förbannat svårt. Jag har pluggat i två och en halv månad och på en halv rad kinesiska har jag just använt en inte helt obetydande del av mitt totala ordförråd..
Men, jag kanske ska börja från någon slags början. Jag har varit utanför Sverige sedan slutet av Augusti. Vi började i Beijing, sedan har vi sakta tagit oss neråt i Kina och förra månaden var vi på Taiwan. Just nu är vi dock tillbaka i Fastlandskina. Vi är i skrivande stund i Chongqing, en enorm stad i västra Kina.
Vi har pluggat kinesiska på heltid under hela resan. Vi pluggar distanskurser från Högskolan Dalarna, så vi pluggar bara över nätet, vilket gör att vi kan resa runt under tiden vi pluggar. Vi planerar att fortsätta plugga såhär terminen ut, medan nästa termin är planerad att bli en ”vanlig” utbytestermin, på ett universitet på Taiwan.
Att plugga kinesiska är verkligen väldigt annorlunda, jämfört med att plugga fysik. Särskilt såhär i början av studierna är det väldigt lite grammatik, så det handlar sällan om att förstå strukturer och system, men väldigt ofta om att lära sig massor av ord och kinesiska tecken. Jag känner att jag är ovan vid att systematiskt lära mig massor av saker utantill. Dessutom är det ju såklart ovant att öva uttal och att faktiskt prata en massa själv under lektionerna!
Grejen med att plugga Kinesiska är också att man är så genuint dålig. Man är inte ens nära att vara läskunnig, eftersom man inte känner igen tusentals tecken. Dessutom är man inte skrivkunnig, eftersom man fortfarande inte kan tillräckligt många tecken. Som om detta inte vore nog är det dessutom toksvårt att prata, eftersom att man måste hålla ordning på de fyra olika toner de använder för att skilja mellan ord. Till sist har olika regioner av Kina och Taiwan också lite olika dialekter, vilket gör det extra svårt att förstå något när andra försöker prata med en.
Att man är så kass öppnar förstås för en del missförstånd.. Bland annat har vi den hårda vägen fått lära oss skillnaden mellan ”gōng chē” (buss) och det snarlika ”gōng cè” (offentlig toalett).
Men, nu låter jag kanske lite för negativ… För i själva verket tycker jag det är riktigt kul att plugga Kinesiska. Det är en grym känsla när man faktiskt lyckas prata med folk som inte kan ett ord engelska, eller när man märker att man faktiskt kan börja läsa kinesiska tecken ute i verkligheten.
Jag hade tänkt försöka skriva något kort om Kina och Taiwan också, men det är svårt. Kina är ett enormt land och olika delar kan vara som olika världar. I ena änden har man kanske Hong Kong; superinternationellt och med total storstadskänsla. Å andra sidan har vi också hunnit bo i en småstad (där det bara bodde 4 miljoner människor) där vi blev fotade var vi än gick och där nästan ingen pratade engelska. Någonstans i mitten hittar man kanske Taiwan. Det är svårt att riktigt sätta fingret på det, men vi känner oss mycket mer hemma där. Allt är på något sätt lite lugnare och mindre enormt. Just detta är annars slående när man reser runt i Kina; allt är så oerhört stort. Så fort man sätter sig på ett tåg åker man igenom städer man aldrig någonsin har hört talas om, men där det bor miljontals människor.
Om man ändå ska återvända till att tänka ut några mer gemensamma drag, är det kanske att de flesta platser är insprängda i dramatiska landskap, att maten är billig och god och att man allt som oftast blir väldigt trevligt bemött.
Just det här med maten kanske är värt en till rad text. I Kina kan man utan problem käka riktigt god mat för 30 SEK. Om man käkar nudlar ute får man bra käk för 10 spänn.
Jag skulle faktiskt, pretentiöst nog, till sist vilja avsluta denna lilla utrikesrapport med någon slags reflektion om livet och världen.
Jag har otaliga gånger hamnat i situationen där jag försöker beskriva hur vi pluggar som och hur det fungerar. Jag får då förklara att jag inte betalar för att plugga, att jag får massor av bidrag och förmånsfria lån, bara för att jag pluggar (what!?) och att pengarna mer än väl räcker till att resa runt i världen (WHAT!?). Dessutom får jag tillägga att jag kan plugga med dessa förmåner på distans och under utbyten, så jag kan resa samtidigt som jag pluggar (WHAAAT!?).
Som Svensk har man nästan löjliga förmåner. I bland är det kanske lätt att glömma bort det.
Jonatan Mossegård
