Nu har jag bott i Tyskland i 48 dagar. Jag börjar smälta in med lokalbefolkningen.
Om jag mumlar lite tyst på knagglig tyska när jag betalar i kassan så vet ingen om att jag kommer från utsidan.
Nej, så farligt är det inte, men idag på min första ”exercise”-lektion så tror jag att läraren måste ha frågat om någon inte pratade tyska när jag inte lyssnade. Detta eftersom att jag idag var fast två timmar som den enda utbytesstudenten i ett rum fullt av tyskar. På en lektion hållen på tyska. Till en början gick det bra eftersom jag gjort uppgiften som de började prata om, och mina gymnasie-tyska verkar ha gett någon slags effekt. Men sen,
en halvtimme in när läraren förklarar atmosfären i detalj förstår jag ungefär 60% av vad som sägs.
Av någon anledning så verkar han titta på mig varje gång han gjort ett påstående. Jag ler och nickar inställsamt varje gång så att han inte ska förstå att jag inte förstår. Nästa gång måste jag nog meddela att jag inte talar språket, det kan ju bli lite jobbigt om jag blir utvald att leverera lösningen på en uppgift och först där avslöjar mig.
Förutom detta mindre missöde så har allting varit himla bra här i Heidelberg, förutom den gången jag välte ett glas med ryggen på min fåtölj så att det slog sönder både ipad och iphone i ett svep, eller den gången jag tappade en liter yoghurt utanför dörren efter att varsamt fraktat den på cykelstyret i 4 km.
Staden är liten och mysig, men det är folk överallt! När man går över en av de turist-tätaste broarna måste man till slut ge upp på att inte komma med i någons semesterfoto. Universitetet är utspritt i hela staden, men de flesta fysikföreläsningarna hålls på två olika ställen, 5 minuter med cykel isär. Men nu ska vi vara positiva, så här kommer en fyrapunktslista med hela två positiva punkter.
De två bästa sakerna med universitetet hittills:
-Det finns matsalar överallt! De finns de där man betalar per 100 g mat och de där man får färdiga portioner, lite som IKEA-kök/skolmatsalar. Vilket leder oss till nästa bra sak
– Campuskortet. Något jag hört ryktas om i Umeå men som jag ännu inte sett. Man kan betala lunchen (har aldrig kommit över 3€), kaffet, ”saften” på studentbaren och götta i varumaskiner med kortet. Och så finns det maskiner överallt där man kan ladda med pengar.
De sämsta sakerna med staden hittills:
-Ditt svenska bankkort är inte värt mycket. På HM och möjligtvis på någon restaurang går det att betala med kort. Det är kontanter som gäller överallt. Det positiva är väl att man får mysiga små 1-centare (<0.1 kr) tillbaka hela tiden, dessa har jag sparat i min bokhylla och jag planerar att betala flygresan hem med dem.
-Papper, papper, papper. ALLT som är värt någonting ska skrivas ut sparas, stämplas, skrivas under och kanske kopieras en gång också.
Förutom att jag verkar ha lite otur här så är det faktiskt hemskt kul och givande hittills. Ni borde gå och kolla universitet för en utbytestermin nu på studs!
Över och ut
Elin
